Stiftelsen för alkoholforskning, som grundades år 1950, har som syfte att främja och understöda vetenskaplig forskning med fokus på alkoholanvändningen överlag samt på alkoholen som problem på dels individnivå, dels samhällsnivå. Nykterhetsforskningen och den med alkoholforskningen förknippade narkotikaforskningen hör också till stiftelsens verksamhetsområde.
För att uppfylla sitt syfte delar stiftelsen ut stipendier och genomför eller låter genom erforderliga experter genomföra ovan nämnda forskningsarbete. Dessutom delar stiftelsen i samarbete med Institutet för hälsa och välfärd ut stipendier för forskning om spelberoende.
Gör en ansökan →
Stiftelsen är tvärvetenskaplig och till dess verksamhetsområde hör samhälls- och beteendevetenskaperna, de biologiska vetenskaperna och de olika områdena inom medicinsk vetenskap. Stiftelsen får sin finansiering i huvudsak i form av statsbidrag. Utöver detta understöder också Alko Ab stiftelsens verksamhet. Stiftelsen är oberoende ur forskningssynpunkt och dess styrelsemedlemmar väljs av social- och hälsovårdsministeriet, Vetenskapliga Samfundens Delegation och Alko Ab.
Stiftelsen arbetar i nära samarbete med Enheten för alkohol, droger och beroenden vid Institutet för hälsa och välfärd (THL). I främsta hand finansierar stiftelsen akademisk forskning som sker annanstans än vid Institutet för hälsa och välfärd.
HISTORISK ÖVERSIKT
Stiftelsen för alkoholforskning grundades år 1950, under en tid då alkoholfrågan ännu var en viktig samhällsfråga i Finland. Stiftelsens syfte var att trygga tillgången till stipendiemedel för medicinsk och samhällsvetenskaplig forskning med anknytning till alkoholfrågan. I och med att stiftelsen grundades i anslutning till statens alkoholmonopol (Alko) garanterades en god finansiell grund för forskningsprogram som genomfördes med även andra medel än stipendiemedel. Grundandet av stiftelsen förbereddes av personer som representerade ett brett spektrum av vetenskaper och personer med nära anknytning till politiken.
De första åren under 1950-talet låg tyngdpunkten på forskning som koncentrerade sig på behoven att förnya alkoholpolitiken. Därefter fick alkoholens roll i interaktionen mellan människor en plats i forskningen, och under 1960-talet började man undersöka alkoholpolitiken som kontrollpolitik. En av stiftelsens milstolpar är den år 1975 publicerade boken Alkoholipolitiikka – kansanterveydellinen näkökulma, svensk översättning Alkoholpolitik och folkhälsa (1979), som skrevs av en internationell forskargrupp ledd av Kettil Bruun. Den totalkonsumtionsteori som presenteras i boken har varit objekt för forskning och kritisk diskussion i årtionden. Under senare år har stiftelsen understött talrika internationella jämförande samarbetsprojekt med flera parter, exempelvis AA-forskning samt forskning kring utvecklingsfrågor och spelberoende.
Alkoholmonopolet grundade ursprungligen två forskningsenheter inom monopolets organisation, för att stöda stiftelsens verksamhet: Alkoholpolitiska forskningsinstitutionen och Alkos avdelning för biomedicin. Dessa fick så småningom även betydande självständiga roller, men fortsatte att verka i samarbete med stiftelsen. Alkos avdelning för biomedicin blev känd särskilt för sin försöksdjursbaserade forskning.
Den av stiftelsen stödda forskningen hade stor inverkan på forskningsfältet i hela Finland särskilt under 1950- och 1960-talen, då forskningsfinansieringen i övrigt var rätt anspråkslös. Stiftelsen stödde utvecklingen av forskningsmetoderna inom olika vetenskapsområden, erbjöd forum för publicering och verkade mångsidigt både inom nordiska och internationella nätverk. Efter omorganiseringen av alkoholmonopolet från mitten av 1990-talet och framåt har stiftelsen så småningom omvandlats till en konventionell forskningsfinansiär. Stiftelsen finansierar jämbördigt medicinskt och samhällsvetenskapligt inriktad alkoholforskning och narkotikaforskning samt organiserar utvärdering av forskningsansökningar for penningpelsforskning.